Parkering finns på planen mellan riksvägen och sjön Ljusnaren. Badplats med vindskydd finns väster om parkeringen. Möjlighet till övernattning under sommarsäsong i stugor intill serveringen eller i lägenheter med självhushåll. Upplysningar och beställning genom telefon 0580-410 20, 410 46.
Under senare delen av 1600-talet anlades i Stjärnfors två hammare för bearbetning av tackjärn från de många hyttorna i trakten. Verksamheten utvecklades och från 1870-talet fanns här också en hytta som byggde på den så kallade Bessemermetoden. Här fanns även ett träsliperi som producerade pappersmassa.
Idag är det främst miljön runt bruksherrgården som erinrar om den tidigare verksamheten. Huvudbyggnaden från mitten av 1700-talet fick sitt nuvarande utseende vid en ombyggnad 1897. I Stjärnfors finns också en golfbana med restaurang.
Stuttjärn
Första kilometern går Bergslagsleden parallellt med riksväg 63 mellan Kopparberg och Hällefors. Sedan går den över vägen och uppför sluttningen mot de gamla odlingsmarkerna vid Stuttjärn, som ligger högst uppe på en moränsluttning. En del av gårdens byggnader är mycket gamla och av kulturhistoriskt intresse. Gården har ett läge som är typiskt för den nykolonisation i ödemarken som ägde rum här i Bergslagen under 1600-talet och som genomfördes av inflyttade finnar, se mer om finninvandringen nedan. Härifrån har man fin utsikt över omgivningarna och man går också förbi en gammal förfallen lada.
Idag är sluttningen upp mot Stuttjärn en välvuxen ungskog, men när Bergslagsleden drogs här i början av 1980-talet var här ett kalhygge.
Efter gården Stuttjärn följer leden en gammal vacker körväg som leder ner till den lilla Stuttjärnen som skymtar fram mellan granarna. Sedan är det inte långt ned till den betydligt större sjön Stora Myggsjön, som ligger på 192 meters höjd över havet. Bergslagsleden följer här vägen som går längs sjöns södra strand. Där leden sedan viker av från sjökanten finns en lämplig plats för bad.
Ett bad kan behövas för sedan går Bergslagsleden kraftigt uppför och det blir en svettig kilometer innan man belönas med en fin utsikt över omgivningarna och över den närliggande toppen Rifallshöjden, 279 meter över havet.
Myggsjötorp
Från berget går sedan ned mot de gamla odlingsmarkerna kring Myggsjötorp. Av Myggsjötorp kan man idag se spår efter husgrunden och källaren samt den välbevarade stenruinen efter ladugården.
Den siste brukaren av Myggsjötorp var Oskar Skålberg med familj (1882—1955).
Familjen flyttade från torpet 1933, varefter husen revs och flyttades till Östra Salbofall, 3 km väster om Stjärnfors längs riksvägen. Efter det planterades skog på fastigheten.
På höjdsträckningen strax söder om Myggsjötorp följer Bergslagsleden den gamla
forvägen fram till torpet. Den syns fortfarande mycket tydligt. Efter 8 kilometers vandring kommer man fram till ett säreget flyttblock kallat "stenen på stenen". Hela omgivningen är storblockig och präglad av inlandsisens härjningar. Runt blocken växer trolsk granskog.
Söder om Rifallshöjden passerar leden flera gamla igenvuxna odlingsmarker och ett par små tegar, som fortfarande hålls öppna med vallodling. Det är svårt att förstå att de öppna markerna en gång dominerade bygden, när man går genom de skogar som planterades på 1950-talet, då landsbygdens avfolkning tog fart och folket i bygden lämnade sina odlade marker för arbete i fabriker och gruvor nere i Kopparberg och Bångbro.
Leden passerar också efter 9 km vandring resterna av en gammal kolarkoja. Här öppnar sig också den omgivande skogen och du som vandrare bjuds på en fint utsikt över sjön Ljusnaren och naturreservatet Salboknös, med sin karaktäristiska blockbrant åt söder. Längre bort skymtar konturen av Dalarna.
Finnmarker
Byn Vintermossen är en gammal finnby, med rötter från 1600-talet, då de första nybyggarna kom hit från Finland, för att bruka jorden. Finnarna lockades hit med löften om flera års skattefrihet, mot att de koloniserade vildmarken. De ägnade sig åt så kallat svedjebruk, vilket innebär att de brände av skogspartier, där de sedan kunde odla råg och betor i den näringsrika askan. Finnbyarna ligger oftast högt eftersom det höga läget för odlingarna innebar en minskad risk för frostskador på grödorna.
Bergslagsleden passerar i utkanten av Vintermossen, men det är en gid idé att ta en avstickare och titta på denna mycket sevärda by, där gårdarna idag mestadels förvandlats till sommarstugor, men där fortfarande några åretruntboende finns och håller landskapet öppet.
I öster syns Vintermossen och i sydsydost den lilla Acktjärnen och Dammsjön, 4 km bort. I väster syns utsiktstornet på Kindlahöjden, 2 km bort. Efter utsikten går leden nedåt och passerar de vackra björkhagarna kring Norra Bergtorp, varefter den lämnar bebyggelsen och går mot vildmarken i Kindla. Rastplats med vindskydd, eldstad och torrtoalett finns vid Rasbackstjärn 13 km söder om Stjärnfors.
Skvaltkvarn
Strax före rastplatsen vid Rasbackstjärn finns en kort återvändsled som leder fram till ruinerna efter en liten kvarn. En sådan kvarn kallades skvaltkvarn och drevs i allmänhet med ett litet underfallshjul. Det innebär att man inte behövde någon damm, utan endast några stenar som koncentrerade forsen. Sådana här små kvarnar hade ofta varje by eller till och med enstaka gårdar för att kunna mala sitt eget mjöl och slippa transporter ned till mer bebodda trakter.
Kindla naturreservat
Efter rastplatsen kommer Bergslagsleden fram till naturreservatet Kindla, det största sammanhängande och väglösa vildmarksområdet i Örebroregionen. Leden passerar genom reservatet ett par kilometer, men för den som känner sig manad finns ett stort antal leder inne i reservatet. Här finns också flera vindskydd och en övernattningstuga. I Kindla har alla de fyra stora rovdjuren iakttagits, såväl björn och varg som lo och också järv. Här trivs den tretåiga hackspetten i gammelskogen, liksom skogsfågel som tjäder, orre och järpe. Ståtliga älgtjurar finns det också relativt gott om.
Om du vill vidare på leden, rekommenderar vi i alla fall att du går upp i utsiktstornet på Kindlahöjden. Kindlahöjden är med sina 425 meter över havet en av Örebro läns högsta punkter. Endast långt i nordväst på gränsen till Värmland finns ett par toppar som är högre. Från Kindlahöjden får du förutom fin utsikt, också en liten försmak av hur riktig gammelskog ska se ut.
Ett par hundra meter efter ingången mot Klosstjärn öppnar sig skogen och du kommer att se det imponerande Röberget på höger sida. Enligt gamla sägner hölls förr danser på Röbergets topp på midommarafton och ända till soluppgången. Har du möjlighet, unna dig att vaka in en ny dag på Röbergets topp du också. Där leden lämnar reservatet finns en mer utförlig informationstavla om leder och stigar i Kindla. Du lämnar nu Kindla bakom dig, och en sista skymt av Röberget får du när leden passerar Kroktjärnen. I denna sjö gäller Sveafiskekortet.
Nyberget
Sista kilometrarna känns i benen eftersom det är upp och ner, först på ett litet berg utan namn, sedan ner och upp igen på berget Slöjdarkullen. Leden går genom ungskogar, som var stora kalhyggen en gång då Bergslagsleden drogs upp. Här är gott om blåbär och lingon. Sista kilometern sluttar skönt nedåt mot Nyberget. Där leden kommer ut på vägen finns 100 meter bort ett vindskydd med eldstad och goda möjligheter till bad. Övernattning i vandrarhem med kokmöjligheter finns vid Nyberget. Där kan du också köpa fiskekort och hämta dricksvatten. Etappmål Nyberget saknar allmänna kommunikationer, men taxi finns i Lindesberg.
