Första kilometern går leden nedför sluttningen. Den passerar riksväg 50 och går sedan uppåt igen på gamla skogsvägar. Efter cirka 2 km passerar leden gamla odlingsmarker, där en gammal igenrasad lada minner om gamla tider. I skogen, som planterats på de gamla åker- och ängstegarna hörs kungsfågelns sisande läte mellan granarna.
Finngruvan
En dryg kilometer väster om riksvägen passerar leden rakt genom Finngruvans koppargruveområde. Inom området finns ett tiotal större och mindre gruvhål samt stora varphögar.
Malmfyndigheten upptäcktes i slutet av 1600-talet och bröts i stor skala under hela 1700-talet varefter malmtillgångarna började tryta och verksamheten lades ned vid mitten av 1800-talet.
I flera av brotten syns de släta sidor i bergväggarna som visar att brytningen skett utan användning av krut genom så kallad tillmakning (eldning och vattenbegjutning).
Brytningen i Finngruvan ledde bland annat till anläggande av kopparhyttorna vid Högfors och Östra Born. Under en period använde man en 1 700 meter lång stånggång från Högforsälven vid Östra Born för att driva pumpverken i gruvan.
Gruvområdet är högt beläget med vid utsikt. Varphögarnas läge i terrängen har medfört att den urlakning av giftiga metallsalter som fortfarande sker i högarna, följer med yt- och grundvatten nedför sluttningen, och där skadar eller dödar vegetationen. Omedelbart väster om gruvområdet passerar leden ett sådant nästan vegetationsfritt område som orsakats av det förgiftade vattnet.
Gammal odling
Efter Finngruvan går leden först längs en kraftledning och sedan upp över ett par hyggen och lite ungskog. Sedan tar leden sikte på dalgången vid Olovssjön och går ned för sluttningen av Björkberget. Att inte bara dalgångarna utan även de frostsäkrare höjdområdena i dessa trakter en gång varit utnyttjade för odling framgår av den mäktiga stenmur som leden följer mitt i skogen uppe på Björkberget. I sluttningen ned mot Olovssjön finns nära leden en mängd små gruvhål som väl närmast är att betrakta som provbrytningar, men som visar vilket arbete som lagts ned på att leta malmfyndigheter i denna kopparbergslag. Här växer en rik flora med bland annat liljekonvalj, skogsviol, vitsippa och harsyra.
Bergslagsleden passerar sedan efter 7 km vägen mellan Ställdalen och Kopparberg, innan den under flera hundra meter går fram i strandkanten mellan Olovsjön och järnvägen mellan Örebro och Borlänge. Här passerar man också över Garhytteån. Vid Olovsjön ligger etappens rastplats. Här finns vindskydd med eldstad och torrtoalett. Fin badstrand finns vid rastplatsen.
Efter rast och vila kommer leden ut ett tallhedsområde som norr om landsvägen mot Skäret domineras av åsbildningar och söder därom av flygsandsdyner. Åsarna och dödisgroparna har bildats av isälvar i samband med inlandsisens avsmältning. Flygsandsdynerna har bildats något senare, men innan vegetationen fått fäste på sanden i det då kalla och blåsiga tundraklimatet. Bitvis går här leden på den gamla rullstensåsen.
Djäkens bygge
Leden når fram till sjön Ljusnarn vid den kommunala badplatsen Djäkens bygge. Förutom bad och parkeringsplatser finns under sommarsäsongen tillgång till toaletter. Söder om Djäkens bygge följer leden i stort sett sjön Ljusnarn ned till etappmålet i Stjärnfors. Bland många fina sjöutsikter är den från Ljusnarsbergen, ca 2 km söder om Djäkens bygge den bästa. På andra sidan sjön mynnar Nittälven, som är bekant för sin vildmarkskaraktär och för att vara en av länets mest spännande kanotleder.
Leden går här omväxlande upp och ner, ibland i gran- och ibland i tallskogar. I tallskogarna finns goda förutsättningar att få syn på tjäder.
Stjärnfors
Vid Rällsälvens utflöde ur Ljusnarn, skapade malmtillgångarna i kombination med vattenkraften ett centrum för bergsbruk i trakten. I motsats till övriga bruksorter i Nya Kopparbergs bergslag, satsade man inte här på kopparfyndigheterna, utan på de rika järnmalmsförekomsterna. Redan 1676 erhölls privilegium för en järnsmedja vid Stjärnfors, som sedan utvecklades till ett stort bruk för vidareförädling av järnet från traktens hyttor, med bland annat bessemerverk.
År 1905 lades dock verksamheten ned, men den stora fallhöjden utnyttjas fortfarande, på samma plats som det sista järnverket, av ett kraftverk, vilket inneburit att dammar och kanaler bibehållits.
Bruksherrgården finns också bevarad medan odlingsmarkerna till stor del utnyttjas som golfbana. Här finns hembygdsmuseum med bland annat en stor samling av äldre bilar. Sommartid finns här också kafé invid riksvägen, och även matservering i golfrestaurangen. Närmaste buss- och tågförbindelse finns i Kopparberg. Där finns också taxirörelse.
