Vid Ramundeboda anlades i dessa ödemarker ett kloster av Sankt Antoni orden i slutet av 1400-talet. I klostret kunde sjuka få vård, och resande kunde få härbärge och vila ut. Munkarna, som kallade sig Tivedsbröderna, höll kontakt med klostren i Vadstena och Alvastra vid östra Vätterkanten genom att vandra genom Tiveden till Olshammar vid Vättern. Därifrån färdades de sedan sjövägen till östgötaklostren. Den stig de vandrade kallades Munkastigen. Hela stigens sträckning känner man inte till, men man vet säkert att Bergslagsleden följer munkarnas gamla väg då den går 3 km längs rullstensåsen Kråksjöåsen. Efter reformationen drogs klostren in till staten och Ramundeboda kloster upphörde omkring 1530.
Klostrets härbärge ersattes så småningom av Bodarne krog, som under många år var ett av de mest välkända och största gästgiverierna i landet. Här inrättades också det första postkontoret på den svenska landsbygden 1636. Gästgivaregården var i bruk till 1865, då verksamheten flyttades till Laxå och husen revs. Dessa ruiner är idag allt som minner om klostret, som aldrig var särskilt stort. De bevarade källarvalven kan ha varit del av en källarvåning i en byggnad uppförd i tegel och sten och med glasfönster. Kanske var detta klostrets huvudbyggnad? Klosterkapellet användes ännu en tid efter klostrets nedläggning som kapell för ortsbefolkningen, men förföll efter hand.
Kolviksåsen och Långsmon.
Första biten går vandringen förbi klosterruinen och rastplatsen för att sedan leda upp på höjden Kolviksåsen. Längst upp på backens krön har man utsikt mot öster med Borasjön i förgrunden. Vandringen fortsätter sedan förbi gamla kalhyggen, som nu förvandlats till ungskogar. Sex kilometer söder om Ramundeboda går leden nära gårdarna och de relativt omfattande odlingsmarkerna vid Långsmon. Strax öster om den punkt där leden passerar vägskälet, finns en kallkälla med klart och fint vatten.
Den gamla timmerrännan
En knapp kilometer söder om kallkällan passerar leden resterna av en gammal timmerränna. Den användes förr för att flotta timmer från Långsmoån. Vid varje vårflod hade omkring femton man samt en förman arbete vid denna timmerränna. Timret flottades till nuvarande Esabdammen i Laxå och därifrån en kort sträcka med järnväg till sågverket i Oxhult, strax norr om Laxå.
Efter knappa 8 km passerar leden också resterna av det gamla torpet Långdammen. Torpet anlades på 1650-talet och den siste brukaren, Oskar Johansson, lämnade torpet 1955. Här växer bland annat fortfarande en vacker oxel på den gamla tomten.
Altarsten
Strax före leden passerar över vägen mellan Tived och Röfors går den förbi det stora flyttblock som fått namnet Altarstenen. Enligt sägnen skall munkarna under sina vandringar mellan Ramundeboda och Olshammar ha rastat och hållit andakt här. Detta flyttblock av grovkornig röd granit ligger på den urgamla gränsen mellan landskapen Närke och Västergötland. Flyttblocket var infruset i inlandsisen och hamnade på denna plats när isen smälte för omkring 10 300 år sedan. Härifrån och i mer än 3 km följer Bergslagsleden landskapsgränsen genom att balansera på den tydliga rullstensåsen Kråksjöåsen.
Rastplats Kråksjön
Vid Kråksjön ligger rastplatsen på etapp 15. Här finns ett fin vindskydd med eldstad, vedförråd och torrtoalett. Stranden är lite stenig och ibland råder lågt vattenstånd, på grund av att sjön är hårt reglerad, men det går ändå bra att ta sig ett bad. Söder om rastplatsen följer leden åsen intill Kråksjöns strand. Längs en stor del av sträckan är åsen ombyggd till en dammvall, som uppförts för reglering av sjöns vattennivå. Det är i första hand olika bruk och kraftverk nere i Laxå som haft, och fortfarande har, intresse av vattenregleringen.
Bergslagsleden och Munkastigen går här en bit uppe på den mäktiga Kråksjöåsen, en osvallad rullstensås som tack vare att den alltid legat ovanför högsta kustlinjen har behållit sina vassa "getryggsform". På Kråksjöåsen färdas man antagligen på exakt samma väg som munkarna vid Ramundeboda kloster använde under medeltiden. Man trampar i deras fotspår, vilket ger en smula perspektiv på tillvaron och skänker vandringen en säregen ro. Munkastigen avviker från Bergslagsleden några kilometer söder om nästa etappmål, Gråmon. Den fortsätter till Olshammar vid Vätterns västra strand. Härifrån färdades munkarna med båt över Vättern.
Åsen bildar också sedan urminnes tider en naturlig gräns mellan landskapen Närke och Västergötland, mellan svearnas land och götarnas. Uppe på Kråksjöåsen passerar leden också flera sjöar, bland annat den lilla Aborrtjärnen och den större Grässjön, där leden passerar över en handgrävd kanal som är byggd för att leda vattnet från Grässjön österut ned till Laxsjöarna, istället för västerut mot Unden, som är sjöns naturliga avrinningsområde. På så sätt kunde man dra nytta av Grässjöns vatten i vattenregleringssyfte.
Grytsjön
På en flera kilometer lång sträcka närmast norr om etappmålet Gråmon, har leden kontakt med den ganska stora skogssjön Grytsjön. Denna etapp av leden går alltså fram i en verklig gränsbygd, med både landskapsgräns och vattendelare. Vid Grytsjön finns flera små vikar med sten- eller sandstränder som är lämpliga för bad i närheten av leden .
Etappmålet Gråmon ligger avskilt från bebyggelse. Här finns vindskydd, torrtoalett och en kallkälla med klart och fint vatten.
Det tog munkarna två dagar att vandra från Ramundeboda till Olshammar. I Gråmon var de halvvägs. Enligt sägnen utgör den ruin som finns på platsen, grunden till ett härbärge. Om sägnen är sann övernattade munkarna på denna plats i slutet av 1400- och början av 1500-talet.
