Vid utloppet ur sjön Lillbjörken låg nedre bruket i Svartå vilket drevs från mitten av 1600-talet till mitten av 1800-talet, då verksamheten flyttades till övre bruket vid nuvarande Svartå samhälle. Kvarvarande byggnader är kvarnen och kraftstationen som drivits efter bruksepoken. Huvudbyggnaden på Svartå Herrgård är från 1780-talet, medan flyglarna med putsad träfasad är något äldre.
Bokskog
Om man parkera bilen vid herrgårdens parkering och gå över vägen, är man där leden startar. Första biten går leden upp genom ett vackert parti med ädellövsskog, främst lindar, som växer frodigt i backen. Leden kommer sedan ut på ett litet kalhygge, med en fin utsikt mot söder. Strax efter hygget går leden förbi en liten bokskog. Boken invandrade till Sverige söderifrån under yngre stenåldern. Under bronsåldern, 1 800—500 f Kr, hade boken nått upp till Mellansverige och var ett betydligt vanligare träd än det är idag, eftersom det under bronsåldern rådde ett varmare klimat. Numera har bokskogarna gått tillbaka kraftigt och finns allmänt endast i södra Sverige. Den här bokskogen är ett av landets nordligaste, någorlunda stora bestånd.
Bojegruvan
En dryg kilometer söder om Svartå finns en 400 meter lång återvändsled som går fram till ett område med gruvhål och varphögar. Bojegruvan (Boijgruvan) och Kärrgruvan, 1 km söderut, har båda tillhört Guldsmedsboda järngruvfält som bearbetades från 1660-talet av Tivedens store bruks patron Anton von Boij. Senare var gruv intressena knutna till Svartå bruk och hyttorna i Mullhyttan och Dormen. På 1830-talet byggdes en stånggång från Åråsa bro till Kärrgruvan för att driva pumparna i den 138 meter djupa gruvan. Brytningen vid Guldsmedsboda gruvfält lades ned på 1850-talet.
Vandringen fortsätter på små skogsvägar, förbi enstaka sommartorp och gårdar. Efter ett par kilometer går den upp på Trollkarlsberget. Här rycktes stora delar av skogsbeståndet bort av en tromb på 1950-talet och de träd som man nu passerar har alla kommit upp de senaste femtio åren.
Lill-Trysslingen
En kort återvändsled går från leden ned till ett fågeltorn vid stranden av sjön Lill-Trysslingen. Sjön hör inte till länets viktigare fågelsjöar, men har i förhållande till sin storlek och sitt läge i skogen en förvånande rik fågelfauna. Här kan man bland annat se sothöna, knipa, kricka, knölsvan och kanadagås. Söder om sjön följer leden bäcken från sjön. De små vattendragen i detta område är omtyckta av bäver, som också funnits här sedan lång tid tillbaka. Man kan från leden se mängder av bäverfällda träd och rester av bäverns dammbyggnader.
Bergslagsleden fortsätter sedan genom varierande barrblandskogar. Här finns gott om lingon och blåbär. Floran är frodig med gräs och örter.
Bergslagsleden kommer sedan fram till Lugnets gamla skola, där Örebro läns jaktvårdsförening under många år hade sin föreningsgård. Här går också leden över vattendraget Spettån.
Leden kommer efter 5,5 km att passera ruinerna efter en torp vid namn Ängatorp, där siste brukaren, 1937, hette August Alfred Persson Bol . Fortfarande växer syrenerna på den gamle torparens hemman och rester syns av husets jordkällare och grund. Någon kilometer efter torpruinen passerar leden också ett upplag av ett tjugofemtal stenstolpar, på vänster hand. Stolparna har huggits fram ut närbelägna stenblock, men kom sedan aldrig till användning. Troligen skulle de användas som skyddsräcken vid någon väg, eftersom stenhuggaren borrat ett hål i varje sten, där troligen en wire skulle förena stenblocken till ett räcke.
Rankemossen, en plats för fågelliv.
Lilla och Stora Rankemossen klassas som en av Örebro läns mest skyddsvärda myrmarker. Mossen och dess närmaste omgivningar är helt opåverkade av dikningar och modernt skogsbruk. Rankemossen är en typisk högmosse, vilket märks när man på leden passerar i sluttningen långt under mosseplanet. Från några av de högsta berghällarna längs leden har man en god utsikt över mossen och dess många gölar. Öppna vattenytor finns i form av en samling gölar i norr och en tjärn i söder. I gölarna trivs smålommen.
Mossen i norr är svagt sluttande, med strängar och tuvor av risvegetation.Flaskstarren uppträder sporadiskt bland tuvull och sotvitmossa. På mosseplanet dominerar fastmattor med bland annat tuvull, flaggvitmossa och rubinvitmossa. Flaskstarren uppträder sporadiskt bland tuvull och sotvitmossa. Längst i norr finns en samling distinkt avgränsade gölar, vars kantzoner är uppbyggda a v ristuvor. Nordväst om den största fastmarksholmen ligger ett fattigt kärr med fastmattegolv.
Mossen är en mycket speciell naturtyp. Ljungpipare, orre, trana och enkelbeckasin är några av karaktärsfåglarna. Här på mossen kan besökaren i mars och april få njuta av orrtuppars hetsiga kamp om hönor i stora orrspel. Även andra tider på året håller sig orrar gärna kring mossen för att söka föda och övernatta. I de omgivande skogarna finns även där mycket gott om tjäder och orre.
Strax efter informationsskylten om Rankemossen finns en pil som visar på en utsiktspunkt, där man har god utsikt över mossen. Platsen kallas "Predikarberget".
Bäckelid
Rastplats med vindskydd, eldstad och toalett finns vid Bäckelid ungefär mitt på etappen. Dricksvatten finns i en kallkälla intill rastplatsen. För att vara riktigt säker bör vattnet kokas innan det används för matlagning. Strax norr om vindskyddet finns en kolarkoja som skötselföreningen har byggt. Här finns möjlighet att gå in och övernatta på de britsar som finns. Möjlighet finns också att elda och få det riktigt varmt och skönt.
Tre kilometer söder om rastplatsen finns en 800 meter lång sidoslinga som leder genom Klapperstensfält till Ekåsabränningen och sedan åter ut på leden. Klapperstensfälten är de mäktigaste i länet söder om Kilsbergen. De ligger i en öst sluttning 125- 130 meter över havet. Fälten ligger 40 meter under högsta kustlinjen och har bildats av bränningarna vid stranden av det förstadium till Östersjön som kallas Yoldiahavet. Havsvågorna har spolat bort allt finkornigt material ur moränen och endast lämnat stenar och block kvar i bränningszonen.
Ramundeboda
Vandringen fortsätter sedan genom varierande skogsmarker med gott om blåbär och lingon. Leden går mestadels i väglöst land, men vid Lindalen passerar leden ett gammalt torpställe, där några gamla björkar och fruktträd vittnar om att det en gång varit bebott. Ett par kilometer norr om Ramundeboda börjar civilisationen göra sig påmind genom bruset från Europavägen. Vid kraftledningsgatan får man fin utsikt åt öster över Laxå skogarna, innan leden lämnar skogen och går ned till etappmål Ramundeboda.
Ramundeboda ligger intill E 20, fyra kilometer söder om Laxå. Badmöjlighet finns i Borasjön. Möjlighet till övernattning finns i anslutning till Ramundeboda sockenstuga under vandrarsäsong, här finns även parkering och under sesongen kaffe- och mat servering.
