Garphyttans nationalpark
Från Suttarboda går vandringen söderut och leden kommer efter ett par kilometer in i Garphyttans nationalpark. Genom beslut av 1909 års riksdag skapades nationalparksinstitutet. En av de först bildade nationalparkerna var Garphyttan. Den 108 hektar stora parken består av de åkrar, slåtterängar och utmarker som tillhört bergsmansgården Östra gården i Svenshyttan. Bergslagsleden kommer in i nationalparken vid det högst belägna utsiktsberget och går sedan genom den del som utgjort gårdens utmark. För att komma ned till den mest sevärda delen av parken — de gamla odlingsmarkerna med deras rikedom av ängsblommor — får man ta av från leden där den korsar den gamla vägen och följa den nedför ca 400 meter .
Omkring 300 meter efter att leden lämnat nationalparken korsar den Svenshyttebäcken. Denna bäck har haft stor betydelse för traktens utveckling. Bland annat har den drivit hytta och sågverk. Längre upp har bäcken dämts för vattenhushållningens skull, vilket gett upphov till den sjö som nu kallas Falkadammen. Från civilisationen och det gamla kulturlandskapet vid nationalparken och Svenshyttan letar sig Bergslagsleden återigen upp i de djupa kilsbergsskogarna. Leden följer en skogsväg en bit, varefter den tar av mot flera stora myrar och mossar som ligger inbäddade i skogsområdet. Under några hundra meter kommer den också att gå i kanten av Dunderklintarnas naturreservat.
Dunderklintarna är ett stort vildmarksområde med gammelskog och myrar. På våren spelar Orrar ute på Dammsjömossen och med lite tur kan du stöta på både järpe och tretåig hackspett. Reservatet är också rikt på kulturlämningar som visar att skogen inte alltid varit så orörd som idag.
Rastplats Tväggelåten
Rastplats med vindskydd, eldstad, och toalett finns vid Lilla Tväggelåten, ca 3 km norr om Leken. Dricksvatten finns inte vid rastplatsen, men tjärnarnas vatten är så rent att det efter kokning kan användas för matlagning. För att underlätta för skötsel föreningen vädjar vi till dig att ta med dina sopor när du lämnar rastplatsen.
De båda tjärnarna Stora och Lilla Tväggelåten ligger båda i en tallmosse med nästan helt orörda skogsbestånd. En del av tallarna är mycket gamla, trots att de inte är särskilt grova. Mossen är dock inte helt opåverkad och på ett par ställen, norr om den större tjärnen, har man brutit torv för husbehov.
Klunkhytte skans
Någon kilometer före etappmålet i Leken passerar leden nära fornborgen Klunkhytte skans. Från leden finns en ca. 50 meter lång återvändsled upp till själva fornborgen, väl där uppe har man utsikt mot sjön Leken och Kilsbergen.
De tolv fornborgar som man funnit längs Kilsbergskanten uppfördes under järnålderns senare del, 400—1 000 e Kr. Tekniken är genomgående densamma: man utnyttjade ett lättförsvarat stup och byggde sedan stenmurar åt övriga håll. Murarna kröntes förmodligen av en träpalissad. Fornborgen var järnåldersböndernas gemensamma byggnad och troligen en reträtt - och försvarsplats för en by eller bygd. Ofta låg fornborgarna intill viktiga farleder, vägar eller vattendrag, och de kan därför ha fungerat som bevakningsplatser eller försvarsanläggningar. Nuvarande E 18, som går nedanför Klunkhytte skans, är en mycket gammal förbindelseled genom Kilsbergen.
Klunkhyttans friluftsgård
Klunkhyttan är en gammal bergsmansgård med anor från 1500-talet. På 1640-talet vet man med bestämdhet att en hytta var igång i "Klunken" som platsen kallades. Gården är nu en friluftsgård och ägs av Regionförbundet Örebro.
Strax söder om Klunkhyttan, i den låga torv täckta byggnaden, hade masmästaren med ansvar för driften vid hyttan sitt kontor. Lekebergslagens vänner har renoverat byggnaden och inrättat det som museum.
Leken
Etappmål Leken ligger vid den urgamla vägen över Kilsbergen. Här har människor färdats sedan urminnes tider, till fots, till häst, eller som idag med bil. Här går Europaväg 18 mellan Stockholm och Oslo. Vid sjön Leken finns ett stort antal sommarstugor och en sommartid väl utnyttjad badplats. Från Leken går täta bussturer dagligen mellan Örebro och Karlskoga.
