Etappen tar sin början vid den stora parkeringen mitt i friluftsområdet Ånnaboda. Här hittar vandraren övernattningsmöjligheter i stugor och rum, samt på camping. Här finns restaurang och konferensanläggning, möjligheter till dusch och bussförbindelser med Örebro. Vindskydd med eldplats finns några hundra meter söder om konferensanläggningen.
Från parkeringen går leden ned mot Södra Ånnabodasjön, som är en typisk skogssjö med mörkfärgat, men rent vatten. Sjön har stor betydelse för aktiviteterna vid Ånnaboda med bland annat badplats och sportfiske. Fiskekort kan lösas i området. Runt sjön finns en asfalterad promenadväg som är anpassad för funktionshindrade och farbar med rullstol.
En dryg kilometer efter Ånnaboda passerar leden Storstenshöjden, vars topp är en av Kilsbergens högsta. Idag finns här vinteranläggning för utförsåkning. Storstenshöjden har fått sitt namn efter den stora stenen som finns högst på bergets topp.
Upp på Falkaberget
Efter 2 km går leden upp över det branta Falkaberget. Mot väster stupar berget 40 meter rakt ned i Falkasjön. Härifrån har man fin utsikt över Kilsbergen. Där leden passerar toppen finns också en sittbänk för vila, samt en minnesplakett över FN:s förre generalsekreterare Dag Hammarskjöld.
Strax söder om Falkaberget går leden över den höga och långa damm som är byggd över Falkasjöns utlopp. Här kan man se hur sjön är uppdämd åtskilliga meter. Från dammen har vattnet letts genom den trätub som fortfarande finns kvar, ned till ett litet kraftverk, som ligger 500 meter ned mot Garphyttan.
Långt före kraftverkets tid har Falkasjön, med uppströms liggande sjöar, spelat en stor roll för vattenförsörjningen till den omfattande bruksdriften i Garphyttan. Den första hyttan är känd från mitten av 1500-talet och sjöns vatten har vid inte mindre än åtta olika vattenfall drivit bland annat silververk, blecksmide och stångjärnsbruk.
Garphyttan är den enda av alla de gamla hyttorna och bruken vid Kilsbergsfoten där den gamla brukstraditionen förts vidare. I dag är Garphyttan Wire AB en modern industri av betydande storlek. Regleringen av Falkasjön och de övriga sjöarna pågår fortfarande, men nu behövs vattnet i första hand som kyl- och processvatten i industrin.
Leden följer sedan en sträcka Björktjärns strand. Den första biten går på en hög vall. Denna vall är byggd över Björktjärns gamla utlopp. Genom dämningen, vilken troligen gjorts i samband med anläggandet av kraftverket, har man tvingat Björktjärns vatten att rinna i ett nytt utlopp till Falkasjön. Härigenom har även Björktjärns vatten kunnat utnyttjas i kraftverket. Björktjärn är i dag hårt reglerad för vattenförsörjningen till Garphytte bruk och vattenytan kan under året variera flera meter.
Rast och vila
Etappens rastplats ligger vackert beläget vid Björktjärns västra strand, cirka 3,5 km söder om Ånnaboda. Här finns vindskydd, eldstad och torrtoalett. Dricksvatten finns inte, men sjöns vatten är så rent att det kan användas för matlagning. Om du ska dricka vattnet, rekommenderar vi att du kokar det först.
Efter rastplatsen går leden omväxlande mellan äldre och yngre lättgångna barr- och lövskogar. Den sista kilometern fram till Suttarboda går leden genom lövträdsrika marker. Skogen växer här på gamla slåtterängar, eller små åkerlappar som hört till den tidigare ganska omfattande jordbruksbebyggelsen på Suttarbodahöjden. På flera ställen efter leden ser man stora stenrösen, så kallade odlingsrösen, upplagda i terrängen.
På slåtterängen slogs gräset på ängarna med lie. Gräset torkades under några veckor på hässjor och användes sedan som foder åt djuren på vintern. När gräset lagts in i höladan, fick djuren gå på efterbete på ängen. Stenarna har en gång plockats ihop för att underlätta slåttern i området.
Den frodiga ört- och gräsfloran tyder också på att området tidigare under en längre tid inte varit skogsbevuxet. Slåttern av naturliga ängsmarker har varit av mycket stor betydelse för torp och gårdar uppe i bergen och har vanligen omfattat långt större arealer än själva åkermarkerna. Vegetationen vid odlingsrösen kan vara artrik.
Om den är opåverkad av gödsel och bekämpningsmedel och inte har vuxit igen kan här finnas en vacker ängsflora med ängsvädd, ängsviol, gökärt, rödven, svinrot med flera. I torra och sydvända lägen kan det finnas växter som blåklocka, mandelblomma, femfingerört, bockrot, gråfibbla och fårsvingel. En del mer högvuxna växter kan också förekomma, till exempel björnloka, nässelklocka, rödklint och väddklint.
Suttarboda
Suttarboda var förr en livaktig kilsbergsby med en handfull gårdar. Idag finns endast Sörtorpet bevarat. Sörtorpet visar hur ett kilsbergstorp kunde vara inrett omkring år 1900. Sista brukare var Oscar Evaldsson, som övergav torpet 1932. Huset har återskapats som det var i sitt ursprung. När människor levde och bodde här, brukade jorden, hade husdjur och arbetade med kolning och skogsarbete. Närkes Skogskarlars klubb förvaltar torpet.
Inom området finns ett flertal torpruiner vilka markerats med minnestavlor av Skogskarlarnas klubb. I boken Kilsbergstorp beskrivs 300 ödetorp från Pershyttan i norr till Lekhyttan i söder.
Örebro kommun äger idag marken i byn och håller landskapet öppet med betesdjur. Den stora byggnaden söder om skylten fungerade i många år som friluftsgård och sommarkoloni.
